Svensk-Österbottniska Samfundet och dess naturvetenskapliga underavdelning Ostrobothnia Australis hade tillsammans ett kunskapsvacuum att fylla när det gällde att publicera det österbottniska kustlandets flora och fauna; det vacuumet fyllde OA:s medlemmar med råge. Föreningen fungerade också i tiden som en folkbildare i naturkunskap; speciellt folkskollärare tillhörde länge målgruppen.
I författarens berättelse får vi möta passionerade entomologer, botanister och ornitologer; aktiva samlare, skribenter och fotografer, från Sideby i söder till Karleby i norr - som regelbundet delade med sig av sitt kunnande i lokalpressen. Och med eget museum, omfattande naturaliesamlingar, bibliotek och fina mötesutrymmen i anrikt Vasahus - fanns det mycket att visa och berätta om. Idag har föreningens arbete förändrats och OA:s gamla verksamhetsområde längs den långsmala kusten har med tiden fyllts med andra naturföreningar. OA har kvar Valsörarnas biologiska station som fortfarande lever upp till föreningens ursprungliga syfte: att bedriva naturvetenskaplig verksamhet.
För hundra år sen fanns det en artrik och oexploaterad natur i Österbotten, men kustlandskapet hade få naturvetare - nu är det tvärtom.
Håkan Eklund har haft ett passionerat förhållande till föreningen och dess verksamhet sen han blev medlem i Ostrobothnia Australis 1966, fjorton år gammal. Han har haft olika förtroendeuppdrag i föreningen och delat med sig av sitt naturintresse och kunnande i otaliga artiklar i tidningspress och tidskrifter. Under sitt sista år i Vasa 1984 var han med och etablerade publikationen OA-Natur som i år utkom med sitt 26:e nummer.
Han är född och uppvuxen i Oravais. Via utbildningsuppdrag i u-länder blev han under returen kvar i Åbo, hustruns hemstad. Numera är han pensionär, fotolärare, frilansskribent och facklitterär författare med tre utgivna böcker; den fjärde boken håller du nu i din hand.
