Tiden var synnerligen olustig, tyckte Mannerheim. Det är så svårt att leva, skrev president Paasikivi, "i en värld av lögner". Där och då, 1946, föddes författaren i en av landets rödaste orter. Vilsen.
Det började som ett letande efter hur, vad och varför. Och det slutade med den här boken, en tre sekel lång historia, med historier, om bruksare och Dalsbruk 1686-2012. Orten ligger visserligen i Finlands periferi, men det snäva blickfånget låter oss ändå ana statens rikssvenska rötter, ger insyn i industrins genombrott i landet och tillåter oss följa ståndssamhällets övergång till klassamhälle och till välfärdsstat. Den här boken stannar inte vid Dalsbruks brukspatroner. Här inkluderas även torpare och arbetare, förmän och formän, revolutionärer och folkhemspionjärer, soldater, idrottsmänm, änkor, köpmän, tjänstemän, masmästare samt en och annan ribbamiral och strandbaron. Ja, och så marskalk.
Mot slutet tedde sig detta sista brukssamhälle, paradoxalt nog, märkvärdigt likt en reellt existerande, och fungerandem socialistisk enklav i en kapitalistisk omvärld. Den industri som globaliseringens kvast sopade bort 2012 bekom emellertid bara en fabriksort. Nästsista kapitlet handlar om brukssamhällets sorti. Det sista rör bara Carl Gustaf Mannerheim - och författarens generation.
Ole Högberg tilldelades pris av Svenska Litteratursällskapet för boken med prismotiveringen:
"Med känsla, öra och öga för bruksortens särprägel levandegör Högberg Dalsbruks drygt tre sekel långa historia. Arbetaren dikterar ögonhöjden och bruksorten utsiktspunkten för Högbergs blick. Dess räckvidd sträcker sig från den egna släktens livsöden till hela landets industriella, politiska och kulturella omvälvningar. I bygdens berättelse framtäder den lilla människans stora historia."
