SFV:s biografiserie, nr 9
Erik Cainberg (1771–1816) kom från enkla förhållanden i Nedervetil i Österbotten, upptäcktes av Jacob Rijf, och fick tack vare sin talang studera i mästerbildhuggaren Johan Tobias Sergels ateljé i Stockholm.
Han fick ett kungligt stipendium för en vistelse i Rom, men tiden i Rom blev improduktiv. Efter en tid i Stockholm, då han allt mer började falla ur Sergels favör, fick han sitt största uppdrag, att utforma friserna i solennitetssalen i det nya storfurstendömets akademihus i Åbo. Där blev han bland de första konstnärerna som behandlade teman som gällde den uppvaknande finska nationen, men han dog under oklara omständigheter innan arbetet blev riktigt färdigt.
Boken är en detektivhistoria i försöken att finna hållpunkter i Cainbergs splittrade och långt odokumenterade liv. Henrik Knif placerar Cainberg i kontexten av den omgivande och oroliga politiska tiden och kulturlandskapet kring sekelskiftet 1700–1800. En tid då nationalitets- och identitetsperspektiv ännu inte dominerade vår gestaltning av världen.
Bokens författare Henrik Knif är kulturhistoriker, docent i Åbo och bokredaktör i Helsingfors. Han har intresserat sig för den biografiska genren (tidigare huvudredaktör för Biografiskt lexikon för Finland), för olika konstformers utveckling och utbredning. Skriftställare och litteratörer, tidningspressens historia och operans tidiga år hör till hans forskning. Han tar gärna upp mindre välutforskade kulturkontakter över gränserna i äldre tiders Europa.
