Henrik Janssons prosalyrik är jordnära och konkret, samtidigt som själva skrivprocessen blir en naturligt integrerad del i berättandet. Det handlar om kolliderande minnesbilder, nyanser i parrelationen, avlidna föräldrar och levande söner. Och om frågeställningar kring diktens roll: måste allt berättas? Kan ärligheten också bli en mask och ett hinder?
Henrik Jansson är född i Jakobstad och bosatt i Åbo. Han verkar vid sidan av författarskapet som kritiker och kolumnist vid Hufvudstadsbladet och Vasabladet. Senast har han gett ut novellsamlingen Råa bönor inatt (2017), romanen Nyckelroman (2013) samt de prisbelönta prosalyriska volymerna Där jag står i det strömmande (2015) och Brev till min K (2011).
