Bridge är ett mycket intressant spel, men inte lätt att lära sej. Det hjälper att hålla tankarna igång på ett bra och trevligt sätt.
Chester lärde sig grunderna år 1957, då tolv år gammal. Följde många år av kibitzande, d.v.s. att sitta bakom föräldrarna och deras vänner där de satt och spelade Robbert-bridge. Då och då, om någon av de fyra spelarna lämnade bordet för en stund, fick Chester hoppa in. Småningom hade han lärt sej en hel del.
Sedan var det många år med sporadiskt spelande. Arbetet var förstås ett störande element.
På Handelsgillet drog Chester bridgeklubben och blev lockad att anordna en bridgekurs. Det gjorde han i tre etapper. Dessa kursers elever utgör idag en stor del av de bridgespelande gillemedlemmarna.
Elevarbetet födde idén att sammanställa undervisningsmaterialet med kompletteringar till en bok.
Chesters Bridgebok är en uppslagsbok i bridge. Där får man svar på de flesta frågorna som dyker upp kring spelet. Boken har i huvudsak som ambition att lära läsaren spelet från grunden, och efter det att bli en skicklig bridgespelare.
Redan efter ett par veckor kan man ha trevligt med spelet. Spelet är till sin natur sådant att det kräver övning. Idag finns det på nätet många bridgespel som man kan öva på.
Men trevligare är det att spela med vänner och gärna bland dem med stadigvarande partner.
