Benita Backas-Andersson berättar berörande om lilla Milia, som växte upp i en liten östnyländsk by på 60-talet. Hon skriver ur barnets perspektiv om en tillvaro där Milia försöker förstå de vuxna och komma dem till möten.
Benita vill med sin berättelse bekräfta att en enda trygg vuxen kan vara nog för att ge livslust och hopp åt barn som behöver det.
Hon har skrivit den med en önskan om att den skall vara någon till hjälp. Att berättelsen skall få vuxna att öppna ögonen och verkligen se barn som bär för tunga bördor.
